JÄVLA MORSAN!!!!!!
åh, det var skönt!
Mina föräldrar är pensionärer
Har hela året att göra vad de vill på
Igår ringer kärringen och säger att
"Ja på måndag åker jag och pappa på semester till Italien och är borta i tre veckor"
"På måndag? men..."
"Jaha så är det iallafall"
"va fa...vad håller ni på med hur kan ni med att göra så?"
"Ja då är det väl ingen idé att be dej vattna blommorna då?"
Storasyster fyller 6 år nästa fredag och hennes kusin fyller 5 år veckan efter
alltså kommer deras mormor och morfar inte vara med på deras fördelsedagar
I ÅR HELLER.......o, om ni visste hut hårt jag trycker ner tangenterna
Och sedan undrar hon varför jag blir arg och tvär i telefon, får man vara hur jävla puckad som helst?
jag skulle så gärna vilja att mina barn har samma relation med sin mormor som jag hade med min, men det är omöjligt.
Vi träffas två gånger om året JUL och MIDSOMMAR!
Dom bor ju TVÅ kilometer härifrån, men dom kunde lika gärna bo på månen.
Jag förstår varför Storasyster frågar våra goda vänner som är 60 bast om
"Vill du vara min mormor när vi träffas?"
Är det inte så att hjärtat vill brista?
Som tur är vill dom gärna vara storasysters "mormor och morfar"
Hon hör ju i skolan när kompisar berättar om att dom har sovit över hos mormor osv... det har förekommit tre gånger i hennes liv att hon sovit där och då har jag fått fråga i månader i förväg.
Att jag och min syster inte kommer från ett "kramigt" hem har vi väl märkt först efter att vi fått egna barn, så mycket pussar och kramar som dom får av oss har vi nog aldrig fått under hela våra liv av våra föräldrar....
Barn är något man ska ha, precis som hus, bil
FAN vad jag arg jag är!
Hoppas ingen tycker illa om språkbruket i denna blogg, jag brukar inte svära......
JÄVLA MÄNNISKA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
11 kommentarer:
Du behöver en promenad så du får avreagera dig, det hör jag! Jag har ju hört talas om dessa föräldrar förut och det är ju nästan så man önskar att din mamma fick läsa detta för att förstå hur du känner, men även om hon skulle läsa så skulle det antagligen inte gå in, med tanke på vad du sagt... arghhh...
Känner med dig, det är grymt för barnen att de faktiskt står utan mormor och morfar - trots att de finns så nära är de ändå så långt borta.
Varför kan inte 60-års kompisarna värvas som stand in för mormor/morfar?
Eftersom vi mer eller mindre bodde hos varann när vi var yngre förstod man ju lite, särskilt när vi blev lite äldre, i tonåren, hur du hade det. Det är så skönt att du inte blev som dom, utan visar dina trollungar hur mycket du älskar dom!
Hos oss har det varit lite tvärtom, farmor hade gärna undanflykter när man frågade om barnvakt, och hon var ganska sträng, så barnen har inte velat sova över där så mycket.
Jag fick stanna hemma från min svågers 30-års fest, han bor 40 mil bort, för mormor och morfar var bortresta och farmor... tja, hon hade sin syster på besök...
Däremot har mormor och morfar alltid funnits där, alltid ställt upp när det behövs. Farfar och hans sambo som bor 155 mil härifrån sa en gång att "jag önskar att vi bodde närmare varann, jag hade velat vara barnvakt jämt"!
Sen måste jag ju säja att trots allt har farmor faktiskt aldrig missat en födelsedag. Nån gång har de väl varit bortresta, men inte många.
Här får du en STOOOR kram!
Tack alla snälla...:S
Känner igen mig till viss del. Mina barns Mormor och Morfar åker alltid utomlands på hösten och det infaller oftast när lilltjejen fyller år. Men när pojken fyller så är de alltid hemma och grattar. Man kan se på jäntan att hon blir besviken, men aldrig ett ord från morföräldrarna....
Det är tråkigt....=(
jag fattar inte...är dom rädda för barnen...att visa att de känner nåt för dem eller inte....
Det var vädigt gott att krypa upp fåtöljen med en stor filt och ett STORT glas rött i gårkväll...
Tina: jag tror att det ligger nåt i det som alla nog tänker när dom ska få barn "Jag ska inte vara som min mamma"!
Och jag är inte som min mamma, jag älskar faktiskt mina barn och tvekar inte att visa dem det, tillslut kanske det blir överdrivet åt det hållet istället...kan det bli det?
Barn kan aldrig få höra "jag älskar dej" för lite, eller få en kram för mycket!
Jag tänker på det varje gång jag gosar med mina barn - när kommer den dagen de inte vill längre? Hoppas man kan råda bot på det genom att ge dem så mycket gos så de inte hinner tänka på att det finns en framtid utan mammakel.
Bit ihop. Du klarar dig och din fina familj bra utan de där känslomässigt handikappade föräldrarna. Kram!
Har haft det nästan lika illa med mina parentalier ffa mamma. Det rann över för någon månad sedan och jag konfronterade henne. Vi har fortfarande ingen kontakt förutom enstaka mail och att hon kommer på besök 42 minutet var tredje vecka men hon har iallafall (hurlänge det nu håller i sig) börjat bete sig lite schysstare mot barnen. Ingen tröst kanske men Du är inte ensam! En man sa en gång " Vad är det med kvinnor och deras relation med mammor - klipp navelsträngen!" Kanske är det det som är mitt problem. Tonårsrevolten kom vid 30 istället för vid 14...
Skicka en kommentar