Lillebror skulle vara ute en stund
på med overallen och den gula reflexvästen, så att han säkert syns.
Sen började det att skymma och då tyckte jag att det var dags att koma in...
ingen Lilleror så långt ögat når, ingen som svarar när jag ropar.
Bort och tittar i grannens maskinhall ifall han är där och tittar på traktorerna och det andra som är så spännade när man är 5 år...ingen Lillebror där...
Nu börjar det bli ganska mörkt och ingen Lillebror...
runt till grannarna och frågar om de sett honom.
Nej det är ingen som sett Lillebror.
Nu är mamman ganska orolig.
Jag tar en tur till mot maskinhallen, då kommer Lillebror runt hörnet med sin lilla skottkärra fullastad med sand...med salt i som han sedan råkar tippa ut på vår gräsmatta...så om det är en stor död fläck på gräsmattan i vår så vet vi varför...
Men iallafall. Lillebror kom till rätta.
Jag frågade varför han inte svarade när jag ropade? Jag blev ju orolig.
Då lägger han huvet på sne och säger snusförniftigt:
-Men mamma, jag visste att jag var där! Om du hade gått dit jag var hade du hittat mej.
Ja just det! att jag inte tänkte på det
5 kommentarer:
Ja det borde du väl fattat?? Sicke gullungar...!
Förrsten så försvann mina inlägg också förut...:-/
Ha! det var väl det jag visste, och så var dom där igen va, lr hur!!
Hehe, smart kille!!! :-)
Utmanad...
Vilken panik i mammas huvud, tur att liten höll sig lugn. SSmart kille, han visste ju var han var. Kram på dig
Skicka en kommentar